Min ''roman''
eller vad man ska säga,.,.,.,,,, det går bra tror jag, den är ca 47s långa, men den är inte klar på långa vägar.
Tänkte att jag skulle skriva nån sida från bokens mitt typ:
''Daniels varma hy mot min. Att ha honom så här nära mig gör mig helt varm i hela kroppen.
Jag skulle kunna ligga och studera hans ansikte hela denna September morgon, det har egentligen inte smält riktigt att Daniel faktiskt sover i min säng, i min lägenhet, med mig.
Snälla någon som finns där uppe, låt honom få sova i några timmar till. Så jag får se på honom och le och rodna hur mycket jag vill.
Usch vad jag vill ha honom, jag vill ha honom så mycket att det gör ont, ondare än det någonsiin har gjort.
Jag skulle vilja ta på honom, smek hans kind. Vaknar han då? Jag vågar nog inte ta den risken, så jag får ha honom för mig själv en liten stund till. Kanske bara en eller två minuter, men varje minut är värdefull.
Jag tror nog att jag är kär i honom, om inte det här är kärlek, så vet inte jag.
Daniel som min, jag vill så gärna! Men undra vad Lisa skulle säga? Vem bryr sig egentligen, det ända jag bryr mig om är han, killen framför mig sovandes som törnrosa i min säng. Just nu är det bara han och inget annat.
Det känns som om sjukdomen och allt självskadande aldrig funnits, bortblåst.
Snälla sov en stund till.
Jag älskar hur han andas mot min panna, jag älskar det sätte han ler lite smått på i sin sömn.
Så här vill jag alltid ha det, jag vill föralltid ha honom sovandes i min säng andandes mot min panna.
Jag vill krypa närmare, jag vill kyssa honom mjukt på läpparna, jag vill att han ska förstå hur mycket han betyder och vad han gör med mig. Jag vill att han ska veta att han får sjukdomen att försvinna ur min skalle.
När jag blundar kan jag ser hur monstrena i min hjärna brottas ner och försiktigt dö.''
( allt det hät med Lisa och sjukdomen och det måste man nog läsa hela för att fatta, men aja det var det hoppas ni gillart;))
