jag vet inte vad jag ska säga...

vet inte vart jag ska börja.....

Voxnabruksskola, min skola ska läggas ner.
Skolan som man lärde sig läsa, skriva, och räkna i. Skolan som man målade sin första teckning i.
Det finns så många minnen därifrån, allt ifrån att hoppa ut genom fönstren på lektionerna till att kasta sten i huvudet på varandra.
Alla bråk, alla skratt alla tårar.
Jag fick gå klart. Lämna den och börja om på nytt.
Min brorsa kommer aldrig få den chansen.

Det här låter så otroligt töntigt men jag tycker att det är sorgligt.

Kärlek.

bild från klassresan i sexan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0